Litteraturlista

Den 20/4 möttes några för presentation av resp. läskurser. Inspirerande och kul. Här kommer min lista:

"Goethes liv och tänkesätt" av Carl-Göran Ekerwald har givit mig inblick i hur vitt omfattande en människa kan vara i livets många områden och att man kan kosta på sig att vara radikal och ifrågasättande även mot de mest vedertagna sanningar om så skulle vara. Ett exempel är G:s tvivel på Newtons teorier. Efter 20 år utkom han (G) med skriften "Zur Farbenlehre" (1810). En diger lunta på 1000 sidor. I arbetet med detta hade han hjälp av Schiller. Mer kan man läsa i "Goethe och naturvetenskapen" av Pehr Sällström. Vidare utdrag ur Goethes färglära - skrift nr 5 - "Färgernas sinnligt estetiska verkan" och nr.2 - "Färgade skuggor-urfenomenet".

"Farven i kunsten" är Lousianas utställningskatalog om en utställning som pågår fram till juni. Utställningen presenterar flera konstnärer från förra seklet och inte mindre än 7 färgläror!

Hör här: Ferdinand Leger: "Man needs colour to live, it´s just necesserary an element as fire and water"; Wassily Kandinsky:"Färg frammanar en psykisk vibration. Färg döljer en kraft, ännu okänd som verklig, vilken påverkar varje del av kroppen."; Henri Matisse: "Mitt val av färger vilar inte på något vetenskapligt utan på observation, känslighet, experiment och erfarenhet"; Paul Gaugin:"Färgen - mystikens och hemligheternas språk-drömmarnas språk"

Utställningen påpekar att färgen för tingen närmre till oss därför att färgerna associerar med känslor.

"Om det andliga konsten" av Wassily Kandinsky - en fascinerande liten bok. Han betonar att känslan är konstnärens främsta medel och därmed att färgerna är själens språk. Ett språk, som kan utvecklas betydligt ju mer människans medvetenhet utvidgas.

"Matisse och Picasso - vänner och rivaler" av Francoise Gilot. Boken är ett långt, spännande samtal mellan dessa tre konstnärer. Ty även författaren deltar. De samtalar såväl om sina egna som om andra konstnärers verk.

"Konstnärlig terapi" av Margarethe Hauschka Slavehagen - hon talar om att utbilda ett färgsinne, att lära sig se och i den processen öka sin kännslighet.

"Varje människa en konstnär" av Lasse Ekstrand. Boken handlar om Joseph Beuys, som ivrigt uppmanade att ompröva de föreställningar som behärskar oss. Han menade att han ofta använde sig av provocerande former i sitt konstnärskap för att överhuvudtaget få folk att reagera!

"Spejare" av Ulf Linde. Analyser och berättelser om olika konstnärer.

"Efter hand" av Ulf Linde. En tjock bok, vilken jag bara läst styckevis om bl.a. konstverk och upphovsmannens ev. intentioner.

Böckerna "Dora och Picasso" av Britt Stålberg Norée, "Picasso m.fl." av Bernadac, "Min farfar Picasso" av Marina Picasso - är alla läsvärda med olika infallsvinklar av en person. Vet inte varför jag snöat in så på Picasso, som jag tidigare inte uppskattat så mycket! Jag har tvingats omvärdera!

"Flisor" av Torsten Rehnqvist - intressant om hans konstnärsbana.

"Kofferbåten" av Evert Lindfors, som är skulptör och som jag besökte i Frankrike i höstas. Boken handlar om hans uppväxt.

"Carravaggio" av Langden Helen - en något påfrestande skildring om konstnärens milt sagt stormiga liv.

Nytt mod

Såg idag en filndokumentär om Picasso från 1982. Man fick följa hans målande och hur han gjorde om gång på gång. Likaså hur han utgick från några enkla streck eller penseldrag och utifrån det liksom bars fram i sitt skapande. Imponerande!

Detta gav mig en push i mitt eget processande. Har funderat över skillnaden i de kreativa processer jag tidigare åstadkommit. Och tidigare har jag oftast antingen haft ramar eller någon form av måluppfyllelse. Alltså någon liten stylta - nu absolut ingenting! Intressant men en aning påfrestande!

Vad säger konstverken, vad vill de?

Martin Larssons fotokavalkad gav flera intressanta spår. Hans egna bilder väckte kanske mest nyfikenhet av dem alla. Men vad som fäst sig särskilt i mitt sinne är både hans och andras bildskapande, då de utgått från redan givna verk ( i många fall mycket gamla) och sen travesterat dem med sina egna fotokompositioner. Funderar fortfarande på vad dessa kommunicerar egentligen.

I mitt eget arbete angående färg har jag nu läst så mycket samt studerat = iakttagit att det nästan blivit too much för att finna en sammanfattande och förståelig presentation.

Appropå det pedagogiska läste jag nånstans "genom konsten erfar människan hur hon kan utveckla sig själv" "En estetisk fostran kan ge en ny moral" - kanske något för kulturministern att tänka på?!

Fredric Gunve

Tisdagen den 6:e blev lite av en happening med Fredric Gunve. Han var en mångsidig och rolig

inspiratör. Han exemplifierade så tydligt att samtidskonsten inte har några givna objekt genom

hans så många olika projekt.

Frida Yngström som presenterade olika samtidskonstprojekt från bl.a. London tisdagen dessförinnan exemplifierade samtidskonsten som en del av samhället integrerande med folk i allmänhet.

Undrar vilka avsikter konstnärerna har? Fredric ville visa på alltings sammanhang och processerna när något "vill bli till", men alla de andra, som Frida radade upp? Ett par svar fick vi t.ex. Marc Quinn med "on the fourth plinth".

Och Kandinsky, som jag studerar med glädje, talar om den inre nödvändigheten att ge uttryck till något nytt som "utvecklar" eller "upplyser" människan. Detta "vad" som konsten är ensam om, och som konsten ensam kan ge ett klart uttryck åt - med medel som är helt dess egna.

Konsten talar i så stor ja ,tycker jag, övervägande del till känslan och genom den. Framförallt gäller det färgvärlden. För mig är färgerna själens språk med en så stor rikedom, klang och variation. Jag vill ständigt lära mig "samspråket" med alla färguttryck, som möter mig såväl i omgivningen som i konst.

Är för tillfället inne i en läsperiod. Men processen pågår för fullt inom mig dagligen!

Bildexempel

Så svårt att placera bilder!!!

Blir inte som jag vill!!

Samspråk

Mötet den 16:e gav en del inspiration. Härligt när man kommer i samspråk. Det gäller även mitt projekt FÄRG. Det blir så spännande berättelser av bilder med många färger. Det blir symfonier, dramer och upplevelseskatter. Söker svaren på vad olika konstverk i den vägen verkligen sätter igång hos mig, ty mycket är det. När jag studerar en färg i enskildhet blir det mer allvarligt och kanske uppfordrande! Likaså är spelet eller klangen mellan 2 färger något speciellt. Ett samtal om att ge och ta och ur det presentera något nytt.

Sen blir allt så väsensskilt annorlunda när man jämför med svart och vitt!

Fröydis tal om aurabegreppet i konsten gav mycket att öppna ögat för. Likaså filosofen Walter Benjamin.

Joseph Beuys intresserade sig för de pedagogiska formerna, att pedagogik måste vila på interaktionens princip och hur de pedagogiska formerna kan befrämja det öppna och offentliga samtalet. Efter att jag numer går allt oftare på konstutställningar med samtidskonst, ser jag hur dessa verkligen befrämjar det öppna och offentliga samtalet (trots att de mestadels inryms i vanliga konsthallar, vilket ju Beuys misstänkliggjorde!)!

Jag intresserar mig mycket för utomparlamentariska vägar när det gäller att påverka samhälls-utvecklingen. Från boken "Varje människa en konstnär":" Människorna måste börja tala med varandra. Men inte för att bekräfta det välbekanta, inte för att underteckna normalitetens kontrakt. Om vi vågar börja tala med varandra enligt Beuys vägledning - då finns substansen. Då börjar det nya och annorlunda samhället."

Så en härlig färgbild jag ofta möts av om mornarna från mitt fönster.